Vad är Afasi?

Förlust, helt eller delvis, av förmågan att genom tal eller skrift meddela sig med eller mottaga meddelanden från människor, vid (vanligen) bibehållen intelligens och oskadade perifera syn-, hörsel- och talorgan(Lindskog & Zetterberg)

Afasi är alltså en funktionsnedsättning som innebär att man bland annat har språkliga svårigheter efter en hjärnskada. Man kan till exempel få svårt att tala, skriva, hitta ord och förstå talat och skrivet språk.Det är vanligast att man får afasi efter en stroke. Andra orsaker kan vara syrebristskador, att man har skadat huvudet vid en olycka eller att man har fått en hjärntumör.

Samspel mellan olika delar av hjärnan

Person med Afasi
Afasi är en konsekvens av att de delar av hjärnan som behandlar språk har blivit skadade. Hos de flesta finns de språkliga funktionerna i vänster hjärnhalva och följaktligen leder en skada i den hjärnvävnaden till att de språkliga och kommunikativa förmågorna påverkas. Även skador i andra delar av hjärnan kan leda till att man får problem med språket, eftersom språkfunktionen är ett resultat av ett samspel mellan olika delar av hjärnan.

Afasi olika från person till person

De språkliga svårigheterna ser olika ut från person till person och beror bland annat på vilken del av hjärnan som har skadats och på skadans storlek. Samma område i hjärnan behöver inte ha exakt samma funktion hos två olika individer. Ofta har man en kombination av olika svårigheter. Tidigare var uttrycken expressiv (främre) afasi och impressiv (bakre) afasi vanliga. Expressiv afasi syftar på att man framför allt har svårt att uttrycka sig, har svårt att producera ljudmönster och talar långsamt och ansträngt  Impressiv afasi kan t.ex. innebära att man har svårt att yttra sammanhängande tal eller längre talade sekvenser.

Språk är intimt förknippat med kommunikation och med språk avses betydligt mer än talet. Man skiljer mellan språklig och icke-språklig kommunikation. Den språkliga kommunikationen innebär att budskapet förmedlas genom språkliga uttrycksmedel, som att man pratar med eller skriver till varandra. Icke-språklig kommunikation innebär då på motsvarande sätt sådan överföring av information som sker med icke-språkliga medel, t.ex genom miner, gester eller kroppsspråk. Kommunikationsbeteende som ansiktsuttryck, kroppshållning och vokal intonation (satsmelodin) är också kommunikationsbeteenden och betydelsefulla faktorer i förmedlingen av social information. Poängen är att bara för att vi har förlorat förmågan att prata och göra oss förstådda via ett språk, har vi inte förlorat förmågan att kommunicera.

Den språkliga kommunikationen är i dagens tekniska samhälle en väldigt viktig del i förmedlingen av social information. I olika sammanhand använder vi olika tekniker för att skriva till varandra, allt från korta meddelanden, till exempel sms, till längre berättelser i mejl. Då måste man sätta ihop ord och formulera begripliga meningar. Därför är det viktigt att varje enskild persons förmågor att använda språk i digital kommunikation utvärderas och lämpligt hjälpmedel erbjuds för att kunna använda tekniska kommunikationssätt för att överföra sitt budskap. Dessutom kan de språkliga svårigheterna efter en hjärnskada hos individen kringgås, genom att t ex. en applikation med ett organiserat kommunikativt innehåll används som stöd i dialog ed olika personer.

Svårt att tala men inte afasi

Om man enbart har svårt att artikulera och pratar sluddrigt är det inte afasi. Det kallas för dysartri. Då har man inga svårigheter med språket, utan kan läsa, skriva och förstå vad omgivningen säger.

Oral apraxi innebär att man har svårt att styra tunga, läppar och andra delar av munnen så att man inte kan forma ord och bokstäver som man vill. Då har man också svårt att härma miner och gör fel rörelse när man till exempel ombeds sträcka ut tungan eller runda läpparna. Det är inte ovanligt att man har afasi, dysartri och apraxi samtidigt. Dessa personer har följaktligen stor användning av kommunikativa hjälpmedel i form av tekniska skrivhjälpmedel i sin kommunikation.